jag har inte haft orken, lusten eller kraften att skriva så mycket. 

för två och ½ år sedan satt jag på samma sätt och skulle skriva på papprena på hugo. Då var jag entusiastisk, glad och ville bara få bevis på att hugo var min på riktigt. Hugo var min - tills i lördags. Då gav jag ifrån mig min älskling till en ny ägare. Jag vet att Hugo kommer få det kanonbra! Men denna gång satt jag inte och log. Jag skrev fort under och sedan brast jag i gråt.
För mig är det jobbigt, ibland rinner och rinner tårarna och vill inte sluta... Det är tomt, ingen att busa med, ingen som möter en i dörren, ingen liten knasboll som jag måste gå ut med, ingen som ligger i den trasiga korgen, ingen som envisas om att ligga brevid mig vid datorn, ingen som tittar på mig med "busa med mig" ögon & ingen som är sådär galen som just Hugo är!  <3
jag saknar dig <3
Men i november kommer jag och hälsar på dig igen och det längtar jag efter! :)

Jag står fortfarande fast vid beslutet och jag gör det för hans bästa. Men att dom närmsta dagarna blir jobbiga och tuffa. Det kände jag i förväg och konstigt hade det väl varit annars.

Denna låt gick igång på min ipod när jag cyklade reklam, saknade dig och grät, hur stor chans är det av 260 låtar - att just denna låt börjar spelas?