jag börjat allvarligt talat få panik.

dels för hur mycket det är i skolan,

men det var jag beredd på och jag kommer klara det tillslut.

för att lucian tar upp så mycket tid, fastän det är roligt.

MEN störst av allt får jag panik för att jag inte kommer

hinna med allt jag vill här i paris.

det är så mycket som jag vill göra innan jag åker hem,

men dagarna springer iväg just nu.

magsår.

typ.

kom till och med på mig själv sittande med jacka på ett fik,

redo att springa vidare innan vi ens fått kaffet.

inte okej.

men som sagt, detta är slutet på en väldigt bra början.

paris, jag älskar dig