nu är jag hemma i kalla sverige igen,

efter fyra månader härifrån.

jag vet inte hur det känns,

känns helt underbart att få träffa min mams igen

och att träffa fina vänner.

men.

jag har också insett allt jag kommer sakna.

alla fina människor. staden. livet. språket.

att känna stadens puls.

känna att det är ödets vilja när man hamnar på samma métro som någon man känner.

vakna på morgonen och prata ringrostig franska.

jag kommer sakna all kärlek som finns i paris.