av teresia, min kära syster.

Jag har världens finaste, underbaraste, bästa och starkaste syster.. sen i slutet av augusti har hon befunnit sig i paris på egenhand, i en främmande familj, ett främmande land, en främmande skola .. Men hon klarar det galant! Jag har sätt upp mycket till min morfar genom dem åren han levde men var en för stol tonåring för att visa det när han levde, vilket jag ångrar djupt idag! Han fanns alltid där, precis som min mormor gör nu vilket jag lätt och ofta glömmer! men saken är den att lillasyster är morfar upp i dagen .. Hon är en självsäker, underbar person som jag skulle kunna plocka ner månen för. jag har absolut inte varit världens bästa storasyster genom åren, det har kommit mycket dumma kommentarer, många gånger jag glömt av henne för att istället vara med kompisar .. Är det så syskon gör eller är det bara mig det har varit fel på? Idag kan jag inte förstå hur jag har kunnat behandla denna fina människa illa! Snart är hon hemma igen, vilket e underbart! Jag saknar henne, jag saknar min älskade och bästa lillasyster som är min käraste ägodel, utan henne hade jag inte varit mycket .. Och till våren ska jag kidnappa henne och åka iväg en vecka och göra om våran vecka i grekland som var underbar, våran helg i paris som också var så underbar! Hon är mitt allt och lite till ....