Nu är mina två noveller klara, den ena om "Gatans barn" och den andra "född att bli journalist"!
Lämnade även in arbetet om lokaldelen.se idag ,
igår: musikprov
idag: engelska nationelltprov - så vi vet hur det går till!


ur född att bli journalist!

"Sover du verkligen gott om nätterna?" En gammal dam med skäggstubb, skinnväska och hunden sittande jämte henne i koppel reagerade på mitt frågeval angående ett reportage om gamlingarnas rynkor. Frågan som for ut ur hennes rödmålade mun minns jag så tydligt. Svarade något i stil med "Ja du, det kan du tro, Tempur kuddarna gör verkligen sitt jobb". Sen den dagen har jag börjat tänkta till lite, tänk om en envis liten skitstövel som inte har någon integritet för fem öre skulle ha kommit fram till mig - undra hur jag skulle reagera då? Förmodligen på samma sätt.

ur Gatans barn!

Pengarna brände i min hand, hjärtat pulserade hårt och svetten rann längs min fräkniga panna. Jag var tvungen att bege mig från detta lyxhus. Pengarsedlarna skulle rädda mig, men framförallt min bror, från de hemska liv vi levde för tillfället. Att stjäla är ett brott och jag visste att jag gjorde fel. Kanske skulle jag åka fast av polisen, men den risken tog jag...

 

 

.

 

 

Alla har vi våra egna mål och drömmar, som vi strävar efter och som vi vill uppnå. Det kan handla om allt mellan himmel och jord. Jag är en typisk "drömmare". Vill göra allt och ingenting. När jag väl fått en idé kan jag ha den på hjärnan flera dygn. Sån är jag och det är roligt att ha dem egenskaperna.

Att spela med i en film, öppna upp ett café, bli bloggerska, bli känd, åka utomlands mm. Ja, som sagt jag är en drömmare!

Min stora dröm just för tillfället är att Hugo, min hund, ska få det underbart hos sin eventuella nya matte. Att veta att min älskling kommer må fantastiskt och vifta på svansen alla dygnets timmar skulle få mig att må bra. Okej, vifta på svansen gör han ju alltid!

Men visst är det tufft, att göra sig av med sin lillebror. Men jag gör det för Hugos skull, han är trots allt som min lillebror och visst även fast lillebröder är jobbiga vill man dom väl. Hugo ska få ett perfekt hem, precis den motion han behöver, det ska jag se till.

Det kommer att bli jobbigare än vad jag någonsin anar, att inte få ha honom kvar.

Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig, det enda jag vill är att ni ska ha förståelse för det jag gör.

Hugo är den typen av ras som behöver "huvudträning" varje dag. Även fast det bär mig emot att säga det men - skolan måste gå före. Jag har inte tiden, engagemanget och orken. Därför vill jag att någon annan ska få ta över Hugo så han får det så bra som möjligt. Jag kommer alltid att älska den knasbollen. Jag kommer sakna hans hundögon när han varit olydig, hans päls som är överallt, hans glada bemötande när man kommer hem, hur han alltid ska ha något i munnen när han vill säga hej, hur illa han luktar när han badat i vattenpölar, hur illa han luktar överhuvudtaget, att han ser så bedrövad ut när han gjort något busigt, att han är som han är helt enkelt!

Jag kommer att sakna honom mer än någon kan förstå och visst kommer jag vara ledsen. Men allt jag vill är min älskling väl!

Jag älskar dig Hugo, glöm aldrig det!